Vad grundas beslutet på? Var finns konsekvensanalysen? Hur är det tänkt att stödet till personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning och dövblindhet som söker arbete ska se ut i framtiden?
I en skarp skrivelse till Ylva Johansson, arbetsmarknadsminister, Mikael Sjöberg, generaldirektör för Arbetsförmedlingen och Maria Kindahl, direktör för avdelningen Rehabilitering till arbete kräver Dövblindrådet att personer med funktionsnedsättningar ska undantas från nedskärningarna inom Af.
— Det är med bestörtning vi tar del av den stora neddragningen av specialistresurser inom arbetsförmedlingen. Vi yttrar oss inte om planerna på ”fristående aktörer” för arbetssökande utan funktionsnedsättning. Men när det gäller personer med dövblindhet ställer vi oss mycket frågande till var de skulle finnas, skriver man.
Dövblindrådet är ett nationellt samverkansorgan som samlar kompetensen kring ett område med stor kunskapsbrist. Skrivelsen är undertecknad av Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor, forskare, specialpedagogiska skolmyndigheten, dövblindteamen, Arbetsförmedlingen Syn Döv Hörsel, riksgymnasiet för döva och hörselskadade och brukarorganisationerna.
Här är hela skrivelsen:
Vi vill med denna skrivelse att personer med funktionsnedsättningar ska undantas av nedskärningarna inom Arbetsförmedlingen. Vi anser också att besluten som tas i dessa frågor rimligtvis bör bygga på kunskapsbaserade, hållbara och långsiktiga strategier.
Kort om dövblindhet
Syn och hörsel är våra viktigaste sinnen. Vi använder dem för att ta till oss information, leva självständigt och utveckla och upprätthålla relationer till andra. När det ena sinnet inte fungerar kompenserar vi med det andra. Det blir svårt eller omöjligt om båda är nedsatta. Därför ses dövblindhet som ett eget funktionshinder. Dövblindhet är ovanligt och kunskapsbristen är stor bland dem ute i samhället som möter personer med dövblindhet.
En kombinerad syn- och hörselnedsättning ökar behovet av att kompensera med framför allt känseln, det taktila sinnet. Att använda vit käpp vid förflyttning, läsa punktskrift och kommunicera via taktilt teckenspråk är några exempel. Specialanpassningar är nödvändiga. Dövblindspecifikt stöd bygger därför i hög grad på metoder som utgår från det taktila sinnet. Kommunikationsmetoderna varierar vilket förutsätter en stor flexibilitet hos oss som i våra olika professioner möter personer med dövblindhet. Sammanfattningsvis, det krävs en specialistkompetens som endast ett fåtal professionella i landet har.
Dövblindhet utgör alltid ett hot mot mellanmänsklig kommunikation och interaktion. Bristande tillgång till information i alla former och svårigheter att kunna orientera sig fritt och självständigt är ytterligare några av många konsekvenser som påverkar möjligheten för personer med dövblindhet att kunna leva ett aktivt liv och känna delaktighet. Det kostar energi att kompensera för syn- och hörselförlusten. Att ha dövblindhet innebär också ett ständigt strategiskt arbete för att hålla stress och oro på avstånd, vilket tar kraft, både fysiskt och psykiskt. Olikheterna i bakgrund skapar stor individuell variation vad gäller behov av stöd och service. För att få mer kunskap om dövblindhet och hur det påverkar livet finns mycket mer information att ta del av på www.nkcdb.se.
Kompetens- och rekryteringsproblematik
När de regionala resurserna med inriktning mot Syn, Hörsel och Döv bildades, ställde vi upp med utbildning i dövblindkunskap till alla anställda i de nybildade arbetslagen. Vi såg denna omorganisation som mycket positiv. Samarbetet mellan oss på Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor och de regionala specialisterna inom Af har sedan kommit att utvecklas och vi samverkar idag regelbundet.
Det är endast ett fåtal personer i landet som har tillräcklig expertkompetens kring dövblindhet och det är ett ständigt dilemma vid rekrytering. De är dessutom ofta redan knutna till andra tjänster inom SPSM, universiteten eller de större regionerna. Därför brukar rekryteringsarbetet vara svårt och ta tid. Dessutom börjar många av landets specialister inom syn, hörsel och dövblindhet att närma sig pensionsåldern och adekvata utbildningar på området saknas. Samma utveckling ser vi i övriga nordiska länder. Rekrytera professionella med adekvat kompetens blir alltså allt svårare och det tar tid och kostar pengar att bygga upp kompetens.
Därför är det med stor bestörtning vi nu tar del av den stora neddragningen av specialistresurser inom Arbetsförmedlingens avdelning Rehabilitering till arbete. Vi som jobbar ute i landet vet hur viktiga de är för de arbetssökande med funktionsnedsättning och vi vet också hur resurskrävande det är att bygga upp dessa resurser som nu mycket snabbt tillåts försvinna från Arbetsförmedlingen.
Fristående aktörer
Antalet ”fristående aktörer” ska ta en större del av arbetsförmedlingens arbete kan vi ta del av. Vi yttrar oss inte om detta när det gäller arbetssökande utan funktionsnedsättning. Men när det gäller personer med dövblindhet ställer vi oss mycket frågande till var de skulle finnas. Om de finns hade de redan varit anställda i någon av våra verksamheter eftersom vi alla brottas med rekryteringsproblemen som beskrivits ovan. Det finns helt enkelt inga fristående specialister idag inom dövblindområdet som väntar på uppdrag.
Digitalisering för alla? Inom syn döv hörsel arbetar man med personer som ofta har omfattande problem med kommunikation på grund av sina olika funktionsnedsättningar. Det gäller både möjligheterna att tillgodogöra sig skriftlig information men också att kunna etablera och upprätthålla sociala relationer. Båda är viktiga i arbetslivet. Det stöd som behövs i förhållande till dessa problem löser ingen digital tjänst. Det handlar istället om tekniska specialanpassningar som kräver personliga möten med omfattande träning, något som endast ett fåtal specialister i landet behärskar. Och det handlar om upprepade pedagogiska och psykosociala insatser för att underlätta mötet mellan arbetssökande och arbetsplats. Detta vet vi av erfarenhet.
Digitaliseringen har stora fördelar i många situationer och för många medborgare, men inte för alla och inte i alla situationer. För en person med dövblindhet kan inte de fysiska mötena ersättas med en digital funktion. Om man dessutom har teckenspråk som sitt modersmål och aldrig har hört ett talat språk kan man sällan fullt ut tillgodogöra sig skriftlig information och kommunikation. För den som dessutom saknar synfunktion är det oerhört energikrävande och komplext att kommunicera digitalt. Dessutom är dessa verktyg ytterst sällan tillräckligt tillgängliga för att kunna användas fullt ut. Sammantaget leder detta sannolikt till en mer otillgänglig och ojämlik situation inom Arbetsförmedlingen än tidigare.
Ojämlikheter i landet
Det sker redan idag en rad andra allvarliga försämringar inom kommun och försäkringskassa när det gäller bland annat LSS och vi har en ojämlik situation när det gäller tolktjänster och rehabilitering inom regionerna (landstingen). I de tre storstadsregionerna finns det etablerade dövblindteam för habilitering och rehabilitering men i övriga 18 regioner saknas detta stöd i hög grad. Om nu också arbetsmarknadsresurserna i form av specialister för målgruppen minskar avsevärt så ser vi att den ojämlika situation som vi redan har i landet kommer att förvärras ytterligare. Det skulle vara förödande för personer med dövblindhet i Sverige om försämringarna även drabbar möjligheten till arbete och sysselsättning.
Kunskaper som grund för beslut Personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning och dövblindhet i arbetsför ålder är en, till antalet, liten grupp men med mycket specifika och omfattande behov av insatser från samhället. Aktuell forskning om dövblindhet visar tydligt att det bästa skyddet mot fysisk och psykisk ohälsa hos gruppen är arbete och sysselsättning. Men för att en person med dövblindhet ska kunna få och behålla ett arbete krävs det olika typer av stöd från samhällets sida och det behöver vara tillgängligt och kunna erbjudas återkommande vid behov.
Dövblindrådets samlade kunskap ser det som orealistiskt att personer med dövblindhet skulle kunna få och behålla ett arbete om det inte samtidigt finns ett specialiststöd att tillgå. Det vore varken etiskt eller kostnadseffektivt att skära ner på de resurser som byggts upp under lång tid och som finns för att möjliggöra sysselsättning och arbete för dessa medborgare.
Några frågor vi önskar svar på:
- Hur ser underlaget ut för beslutet om att så drastiskt minska stödet till personer med funktionsnedsättning genom att halvera tjänsterna inom avdelningen Rehabilitering till arbete?
- Finns det någon konsekvensanalys gjord kring detta beslut och kan man i så fall få ta del av den?
- Hur är det tänkt att stödet till personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning och dövblindhet som söker arbete ska se ut i framtiden?
Lund den 29 mars 2019
Lena Göransson och Helene Engh, Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor
Mia Martini, Specialpedagogiska skolmyndigheten/Resurscenter Dövblind
Anna Mollberg och Håkan Sikh, Riksgymnasiet för döva och hörselskadade
Tove Wrånge, Västra Götalands Döv- och Dövblindteam (repr. för större region)
Katarina Auland, Region Norrbotten (repr. för mindre region)
Caterina Holmström, Arbetsförmedlingen Syn Döv Hörsel
Claes Möller, Audiologiskt forskningscentrum i Örebro
Amanda Lindberg och Klas Nelfelt, Förbundet Sveriges Dövblinda (FSDB)
Ellinor Persson, Dövblind Ungdom (FSDB)
Eva Winberg, Föräldrarådet (FSDB
Skriv ut