Den 15 juni publicerades ”Kombinerad svår till allvarlig hörsel- och synnedsättning – Upplevelser av vardagsliv och behov av stöd, en intervjustudie” i tidskriften PLOS ONE. Författare är Satu Turunen- Taheri, Annica Hagerman Sirelius, Sten Hellström, Åsa Skjönsberg och Gunnel Backenroth.
Studiens fokus var att undersöka hur vuxna personer med svår syn- och hörselnedsättning upplever sina funktionsnedsättningar och vilka faktorer som påverkar deras vardag. Forskarna genomförde fjorton intervjuer. Det var lika många män som kvinnor och medelåldern var 70,1 år. Analysen av datan genomfördes med hjälp av forskningsmetoden ”Innehållsanalys”, vilket resulterade i två huvudteman: ”Isolering” och ”Förmåga att kontrollera sin vardag”.
Resultaten visar att deltagarna använde olika strategier för att hantera vardagen och att de upplevde att det regionala dövblindteamet erbjöd ett mycket gott stöd. De berättade om svårigheter att få stöd i form av ledsagning vilket påverkade självständigheten och upplevdes begränsande. Deltagarna upplevde även en minskad kontroll över sina liv. Trots detta hade studiens deltagare en positiv syn på livet och var lösningsorienterade för att anpassa sin vardag till sina levnadsvillkor och livssituation. Författarna var överraskade att de flesta deltagare inte tänkte på sin syn- och hörselnedsättningen som en kombinerad funktionsnedsättning.
Studien visade att leva med kombinerad syn- och hörselnedsättning ökar risken för isolering. Det behövs stöd i vardagen för att känna att man har kontroll över sitt eget liv. Författarna menar att det finns en stor brist på förståelse i samhället för personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning. De efterlyser mer information och utbildning kring detta. De rekommenderar att personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning bör aktualiseras till hälso- och sjukvården eftersom de tillhör en extremt sårbar grupp. Ledsagarservice bör undersökas och granskas för att möta upp behoven hos denna grupp.
Citat från en deltagare, fritt översatt från engelska:
”Detta isolerar mig. Speciellt som jag har kunnat se lite tidigare, då kunde jag åtminstone gå ut själv. För då var hörseln inte ett hinder. Det var det inte. Men med kombination av både syn- och hörselnedsättning blir jag isolerad. Jag är ständigt beroende av andra människor för att kunna komma ut.”
Du kan läsa studien här.
TEXT: Jenny Widmark
Publicerad 31 juli 2023
Skriv ut