Känns detta som en eller två fingrar mot ryggen? Vad betyder den här signalen? Finns det inte risk för att blanda ihop? Finns det ingen signal för ”vill du ha ett glas vin”?
Det blev mycket skratt och många frågor när Nkcdb:s turné för att introducera det nya socialhaptiska metodmaterialet nådde Malmö. Drygt 300 personer runt om i landet har nu lyssnat och lärt om ett smart och effektivt sätt att komplettera den kommunikation som sker på annat sätt,till exempel genom teckenspråk eller talat språk. Det kan handla om att få information om vad som sker i omgivningen, hur andra reagerar, hur ett rum ser ut.
Från och med i dag finns materialet här, på Nkcdb:s hemsida. 130 signaler förklaras genom teckningar, filmer och textade instruktioner.
Ett hundratal personer deltog i seminariet i Malmö och lärde sig grunderna i socialhaptisk kommunikation genom att praktisera på varandras ryggar och armar.
Den första övningen handlade om att få en uppfattning
om hur det känns att ge och få information på kroppen. Känselcellerna sitter olika tätt på olika människor och på olika platser på kroppen och vi är också olika när det gäller hur stora eller långsamma rörelser vi behöver för att uppfatta information taktilt.
– Det här är ett levande material som kommer att utvecklas. Men målet har varit att få fram enhetliga signaler som kan användas av många, säger specialpedagog Pernilla Henriksson.
Hon har tillsammans med Linda Eriksson, tolklärare som själv har dövblindhet, varit ansvarig för arbetet med att ta fram det webbaserade materialet.
Att kommunicera med hjälp av signaler som ritas på en neutral yta på kroppen är inte i sig nytt. Men signalerna har inte funnits samlade på det här pedagogiska sättet i Sverige tidigare.
Linda Eriksson redde ut skillnaden mellan taktil
och haptisk.
– Vi säger haptiska signaler och socialhaptisk kommunikation. Taktil hänger ihop med språket, det är något vi känner med händerna som skrift i handflatan eller som punktskrift.
– Haptisk perception är allt du uppfattar med kroppen, till exempel beröring, om något är hårt eller mjukt, om någon går förbi eller om fönstret öppnas och vinden kommer in.
Pernilla Henriksson och Linda Eriksson har samlat in, filmat och skrivit texter om alla de signaler som de har sett användas runt om i landet. Illustratören Helena Lunding har tecknat dem. Några gånger under arbetets gång har det uppstått helt nya signaler.
– En dag såg vi en som vi bara måste få med. Den visade rökning, inte så hälsosamt men ändå något en del gör.
Alla människor kan använda sig av socialhaptisk kommunikation. Men det gäller att komma ihåg att det handlar om det som sker här-och-nu. Det går inte att berätta vad som hände igår eller ska hända i morgon.
– Och det handlar om situationen, sammanhanget, säger Linda Eriksson som svar på frågan ifall den lätta beröringen då handen sveper över axeln för att markera närvaro kan blandas ihop med signalen för nej som också är en fram-och-tillbaka-rörelse med slät hand.
Var ska man utföra kommunikationen? Neutrala zoner på kroppen rekommenderas men vilka dessa är varierar från individ till individ. Det är framför allt övre delen av ryggen, armarna, händerna och fötterna. Någon tycker det går fint med lårens ovan- eller utsida, en annan vill absolut inte bli berörd just där. Det gäller att förhandla och diskutera först. ”Om jag gör så här betyder det kaffe, känns det ok? Eller ska jag ta hårdare eller lösare?”
– Det är också bra för privata eller känsliga budskap. Om jag ritar ett kryss på Lindas rygg vet hon att jag behöver gå på toa, det måste inte alla få veta, säger Pernilla Henriksson.
– Och som alltid handlar det om känsla. Det känns helt annorlunda för mottagaren om din rörelse utgår från handleden eller från hela kroppen.
Det finns olika typer av signaler:
Naturliga, sådana som alla känner igen. Signalen för att ge feedback, visa att jag hör dej, motsvarar rörelsen den som seende gör när de nickar med huvudet. Här klappar man i stället lite med handen på mottagarens hand eller arm. Seende säger nej genom att skaka på huvudet, den socialhaptiska signalen blir liknande, fast överförd till handen som rör sig fram och tillbaka.
Teckenspråksliknande, en del signaler är lånade från teckenspråket t ex kaffe, skratta, gå, men de utförs på mottagarens kropp. Den som kan teckenspråk kommer att känna igen många socialhaptiska signaler.
Påhittade:
– Det går att skapa nya signaler, säger Linda Eriksson. Det kan alla göra. Från början är det kanske bara min egen signal, som jag använder med mina tolkar eller mina anhöriga, men efter ett tag kan den spridas till andra för att så småningom bli en standard. Det är ju så både talade ord och tecken uppstår.
Materialet i sin helhet hittar du här >>
Arbetet med att ta fram materialet har skett i samarbete med Förbundet Sveriges Dövblinda (FSDB) samt med specialpedagoger från Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och de regionala dövblindteamen i Stockholm, Göteborg och Skåne.
Text: Anne Jalakas
Bilder: Lena Göransson
Skriv ut