Dövblindtolkning

För att kunna leva ett aktivt liv och känna delaktighet i olika situationer behöver man kunna kommunicera med människor i sin omvärld. För att detta ska vara möjligt behöver personer med dövblindhet tillgång till dövblindtolkar.

Begreppet dövblindtolkning

Tolkens uppgift är att möjliggöra samtalet. Det sker genom att förmedla/tolka det som sägs i båda riktningarna. Då väldigt mycket av det vi förmedlar i ett samtal sker icke-verbalt, handlar dövblindtolkning också om att tolka och sätta ord på den visuella informationen i omgivningen som personen med dövblindhet inte kan uppfatta. Detta kallas syntolkning. Ofta tillkommer också ledsagning i tolksituationen. De tre komponenterna definierar tillsammans begreppet dövblindtolkning enligt Förbundet Sveriges Dövblinda.

Metoderna varierar

De kommunikativa strategierna varierar och kan vara mycket individuella för personer med dövblindhet, vilket innebär att dövblindtolkning kan omfatta olika metoder. En del använder skrivtolk med anpassad text eller punktskriftsdisplay. Andra använder en tolk som taltolkar på nära avstånd. Många använder visuellt teckenspråk men med anpassat avstånd och begränsat teckenfält och en del behöver ta emot teckenspråket taktilt. En del klarar av att kommunicera via tal med hjälp av tekniska hjälpmedel men behöver syntolkning och ledsagning. Allt vanligare blir det att personer med dövblindhet önskar att få omvärlden och situationen tolkad med hjälp av så kallade socialhaptiska signaler. Det förekommer också andra ibland mycket individuella metoder. Olika metoder finns utförligt beskrivna i boken Dövblindtolkning – ett studiematerial (Eriksson & Bäckgren, 2016). Det går också bra att ladda ner eller beställa En liten grön bok om dövblindtolkning för mer information.

Dövblindtolkning och medfödd dövblindhet

När det gäller personer med medfödd dövblindhet har man i olika projekt inom Norden tagit fasta på tolkens kompetens och uppgift att möjliggöra samtalet. Personer med medfödd dövblindhet har ofta en begränsad tillgång till naturliga språkmiljöer och deras möjlighet att utveckla sitt språk är därför helt beroende av de som finns i den nära omgivningen. Det är få personer med medfödd dövblindhet som behärskar taktil kommunikation i  sådan utsträckning att de kan kommunicera flytande på taktilt teckenspråk. Här kan en erfaren dövblindtolk spela en viktig roll.

I Norge och Danmark finns det goda exempel på samarbete mellan teckenspråkstolkar och personer med medfödd dövblindhet och deras nätverk. Samarbetet bygger på hypotesen att teckenspråkstolkar kan bidra till språkutvecklingen för personer med medfödd dövblindhet. Detta baserat på deras kompetens att uppfatta flera och mera nyanserade språkliga inslag i kommunikationen. I Norge har projektet På vei mot et taktilt språk syftat till att beskriva färdigheter och erfarenheter som en kommunikationspartner, som i det här projektet var en utbildad  teckenspråkstolk, behöver ha för att främja språkutvecklingen. I Danmark har pilotprojektet, Kan mennesker med medfødt døvblindhed bruge professionelle tegnsprogstolke? ,undersökt om och hur teckenspråkstolkar, som har erfarenhet av att arbeta med taktilt teckenspråk och är vana att tolka kroppsliga uttryck, kan bidra till språkutveckling för personer med medfödd dövblindhet. Båda projekten visar att professionella teckenspråkstolkar kan bidra till en positiv kommunikativ utveckling hos personer med medfödd dövblindhet.